diagnos

har så mycket att skriva och skrika och säga och få ordning på. har aldrig känt den här känslan innan. jag vet inte vad som händer med mig, men jag tycks bry mig om allt som jag alltid har aktat mig för att nudda. och saker som jag bara aldrig kommit i kontakt i på samma sätt innan.
sitter och skakar med tårar i ögonen så fort jag ser halvtaskiga kommentarer på något av alla världens sociala medier, läser informativa, superkonstiga sidor långt inpå småtimmarna och går ut på långpromenader och pratar högt med mig själv bara för att försöka tänka igenom olika världsproblem och hur jag någonsin ska kunna lösa dem.

kan någon diagnotisera mig? jag är hundra seriös. jag är helt inmurad i alla världens synder och har liksom blivit uppenbarad om allt jag kan, ska, måste och kommer förändra. allt från att rädda en myra över vägen till fattigdomen i afrika och vidare till saker som redan är avslutade. allt.

var ju i covent garden med hippie-pripps (haha jävlar vad lökig hon måste va!!!! typ prips blå + hippie man ba ja jävlar ja). promenader i höstmörker. och bussresa i 30 minuter.

evighetspromenaden med två morgonpigga + nyfikna barn i höstsol en tidig morgon i oktober. åh herregud, det är så vackert att jag faller av stolen. är helt brutalt såld. och mina matintag slår allt (pst! den där tortillan på bilden slår allt i matväg ni någonsin ätit.)

Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: