resten ut

nu är det två månader sedan jag fortfarande hade noll röst efter studenten, inte hade någon aning om någonting och antog att något storslaget skulle hända helt plötsligt som skulle ta mig iväg på någonting spännande. som det ska vara efter studenten. när man är fri. tänkte jag.
självklart hände ingenting. man är ju för naiv hela tiden och tänker som en barnunge när man förväntar sig allt serverat. men det gör jag ju inte riktigt. jag bara vågar inte hoppas eller planera eller förvänta mig någonting, eftersom jag ändå vet hur fel det alltid blir. när jag gör så.

men nu. nu kanske det händer. det där storslagna. håller varenda cell och muskel på att det ska gå vägen. hoppas hoppas hoppas.

 

Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: