deserve.

deserve. by Ema Carle
deserve., a photo by Ema Carle on Flickr.

Annonser

det betyder ingenting.

jag kommer dö i stress. snart.
om jag inte gör det så är jag definitivt värd 500 kaniner. vem langar hit dom då? shhhhhit. jag kommer dö. verkligen. hfosdjfspodfkpsdföl
en sån. en sån vill jag ha. om jag inte dör. 

carpe ebriosus!

VAD ÄR GREJEN MED CARPE DIEM FORTFARANDE?
det måste ju vara en himla tråkig ungdomsgrupp dom där som tatuerar in det i nacken och på armarna och skriver det på händerna och köper tavlor med texten och gud vet allt. vem i vår ålder lever efter det? annat var det för baby boomers-generationen som kom hem tidigt på kvällarna för att inte förstöra hela nästa underbara dag. det enda ungdomar gör idag är väl förfasen att stanna ute för länge för att förstöra hela nästa hemska dag.

det var allt hejdå

london.

london. by Ema Carle
london., a photo by Ema Carle on Flickr.

x

london. by Ema Carle
london., a photo by Ema Carle on Flickr.

x

london. by Ema Carle
london., a photo by Ema Carle on Flickr.

x

jag skulle vilja säga att det är tur för mig. och dig. men nej.

okej. här är dagens bästa kaniner. det var bara det. hejhej.
(och förresten, om jag dör så är det för att jag är hjärtekrossad. morrissey är slutsålt. så prata inte om det. tack, hej.) 

du får passa dig som satan.

har ingenting alls att dela med mig av. kände bara att jag kunde säga hej och så, men eftersom jag har en ny dator så finns det inga bilder. bara bilder på mig, vilket inte är så kult ju. (men vem säger nej till en bild på dicaprio? inte jag och inte ni heller för den delen)
nu: en promenad med eva
och sen: plugga, plugga så himla mycket mer än vad jag är kapabel till. hejdå.

it never really began, but in my heart it was so real.

har bestämt mig för att bloggen får leva nu, ett tag till iallafall. 
hysteri/stress på nivå hundratio råder varje dag i mitt klassrum och det känns känns känns verkligen dåligt. ska ta tag i mig själv och skriva iallafall lite på filosofin nu. ge mig siesta och skolavslutning och student och allt det där ni vet. poss.

i know it’s over med the smiths är förresten något att lyssna på om man vill bli very sad men ändå höra nåt fruktansvärt fint. helst i ett par bra lurar. shoot, hejdå!

blinkande ljus andas andas allting snurrar runt.

sätter repeat på snälla bli min med veronica maggio och börjar acceptera den tjejen nu efter alla år. efter denna skivan. hela skivan är bra liksom. hon låter lite som en kvinnlig adams-ray, men vem bryr sig. ingen kommer minnas om hundra år. satan i gatan(hela albumet) blir garanterat en lång sommarplåga genom hela sommarlovet känner jag redan nu, trivs.

för nåra månader sedan skrev jag här att jag skulle bli glad om zola jesus kom till någon festival i sommar; hon kommer till wayoutwest. dör igen. (jag dör så himla mycket gud)

flow flow flow han tog mitt flow.


hej hörrni, hej maj. det står still i huvudet nuförtiden, kommer kanske tillbaka hit igen. en jätteviktig sak:

om du inte orkar lägga ner 23 minuter av ditt liv (värt) på att kolla denna konserten jag var på i lund den 9 april i år, så kan du checka från 17.55 till slutet och se anledningen till att jag grät av lyckorus i några minuter till den förmodligen finaste låten live i hela mitt liv. dör. dör. dör. egentligen är detta så mycket sämre än i verkligheten, men ge den en chans. dör. dör. dör.